När jag började undervisa i biologi och kemi på högstadiet i början av 1970-talet insåg jag snabbt att de böcker eleverna använde ofta var svåra att förstå och att de sällan handlade om elevernas verklighet eller var anpassade för att passa deras åldersnivå.
Jag försökte därför så mycket som möjligt lägga upp undervisningen kring konkreta experiment, fältstudier och laborationer kopplade kring ett skelett av fakta utifrån böckerna. Tanken var att variation och mycket interaktivt arbete med elevernas egna erfarenheter och kunskaper som grund skulle göra undervisningen mer lustfylld och därmed mer givande. Målet var redan då att skapa det grundintresse för biologi som kommande studier skulle bygga på. Hur ska man annars få ansvarsfulla vuxna som har kunskap och motivation att bry sig om miljö och klimatförändringar i framtiden? När man avslutat sina studier i biologi ska man tycka att biologi fortfarande är roligt och vilja lära sig mer.
Under 80-talet fick jag förmånen att som erfaren biologilärare komma med synpunkter på den då kanske mest använda biologiboken, skriven av Linnman, Wennerberg och Rodhe. I samband med det fick jag kontakt med bokens redaktör Rune Nilsson.
Det visade sig vara en viktig kontakt. I början av 1990-talet ringde han när jag stod vid spisen i köket med en av mina små söner på armen. Frågan han ställde var om jag ville skriva en ny lärobok i biologi för Libers förlag.
Jag hade tidigare bara skrivit faktatexter i samband med mina studier, men visste att jag har lätt för att skriva och tyckte att det var roligt. Att få skriva en bok som var mer anpassad till dagens elever var frestande, men jag insåg att min arbetsbelastning skulle bli hög med två tonårsbarn, tre småbarn och ett stort hus att sköta. Men eftersom jag var tjänstledig för att ta hand om barnen och efter samråd med resten av familjen hoppade jag på utmaningen. Efter en del möten och insända provkapitel var det dags att börja på riktigt. Men då bytte plötsligt Rune Nilsson jobb och en ny redaktör, Peter Larshammar dök upp. Peter var en gammal trevlig bekant som jag kände sedan gammalt. Han hade varit aktiv i styrelsen i Biologilärarnas Förenings styrelse på 80-talet. Nu tog arbetet fart med en delvis ny inriktning. Direktivet var att texten skulle vara mer skönlitterär än i de gamla biologiböckerna som ofta var lite väl faktaspäckade. Därför kontaktades också fler författare, varav några vetenskapsjournalister, alla specialister inom sina områden.
Efter många möten och gedigen undersökning av andra biologiböcker som fanns på marknaden och research om senaste nytt inom biologiområdet började äntligen skrivandet.
Det här var i datorernas barndom och det första skrivandet mallades från en dator i Småland så att det skulle bli rätt storlek på rubriker och text på sidorna. En kunnig datorman från förlaget handledde mig per telefon så att allt såg rätt ut även på min datorskärm, där jag satt och skrev i en liten stuga på landet. Snabbt fick jag inblick i hur datorn underlättade skrivandet och kontakterna med redaktören löpte allt bättre. Många vändor blev det med bollande av texter tills alla slutligen blev nöjda. Nu skulle bilderna komma till och allt layoutas. Ibland var det bråttom. Jag minns särskilt en gång när jag stod och stekte pannkakor och redaktören Peter ringde och bad mig stryka tre meningar på en sida. Jag fick en hel timme på mig. Bilden behövde bli större. Allt går ju, men att stryka visade sig inte vara lika lätt för mig som att lägga till. Innebörden i innehållet fick inte förloras.
I samband med den nya läroplanen Lgr 94 kom då äntligen den nya boken Spektrum Biologi ut. Biologiboken ingick i en serie med även fysik- och kemiböcker för årskurs 6-9. Framsidan var fräck med bland annat en döskalle, något som orsakade den då ansvarige utgivaren på förlaget en sömnlös natt. Men oron visade sig obefogad, hela boken blev en succé. I handledningsboken fanns utförliga beskrivningar av experiment, undersökningar, overheadmaterial och undervisningstips så att även den mest oerfarna läraren skulle få stöd. Laborationerna och undersökningarna för eleverna var tryckta i en egen bok. Snart kom även en kasettbok med hela boken inspelad på band.
Nu var det dags för marknadsföring. Lärare i olika delar av Sverige bjöds in till informationskvällar med föredrag och middagar. Tillsammans med fysikbokens författare Lennart Undvall besökte jag ca 20 olika städer från söder till norr. Under mitt föredrag visade jag ett experiment med gråsuggor, som på en bricka fick välja mellan socker och jord. Gråsuggorna passerade otaliga gånger flygets säkerhetskontroll utan att upptäckas, medan tomteblossen till Lennarts försök fastnade och orsakade oss mycket besvär. Lennart kom också att bli min mentor och gav mig många värdefulla råd vid bl a kontraktsskrivning och rådde mig att gå med i läroboksförfattarnas förening, där man som författare kan söka stipendium.
Vid diskussionerna med lärarna framkom snart att deras inställning till de nya läroplanerna varierade mycket. En del tyckte att läroplanerna var bra, andra tyckte att de kom för ofta och var dikterade från Stockholm. De visste vad som fungerade med de egna eleverna och tänkte fortsätta undervisa så.
Ungefär vart femte år har det varit dags att revidera böckerna och ge ut nya Spektrumböcker. Vissa områden, som exempelvis inom miljöområdet, genetiken och hjärnforskningen, förändras extra snabbt. I början trodde jag att revideringarna skulle innebära mindre jobb än första gången boken kom ut, men det visade sig vara fel. Varje gång har det varit massor med förarbete och nya direktiv och idéer från förlaget som skulle förverkligas, och så småningom stramades det hela åter upp för att bli mer faktainriktat. Från början var vi fem författare men med åren har vi reducerats till tre. Som lärare har jag fått ansvaret att vara huvudförfattare bl a med uppgift att tillsammans med redaktören granska texterna så att de hamnar rätt i förhållande till elevernas mognadsgrad. Mitt ansvarsområde har annars varit att skriva främst inledningskapitlen och växt- och djurkapitlen. Men jag har också skrivit om exempelvis sex och samlevnad, något som jag tidigare jobbat med för bl.a landstinget. En utmaning blev elevernas olika mognadsgrad med läsare från årskurs 6 till 9. Det lär kunna skilja 8 år i mognadsgrad i årskurs 8. I den första boken löste jag problemet genom att placera olika delar av kapitlet på två olika ställen i boken. Ett lyckat grepp som vi tyvärr fick överge senare av praktiska skäl.
Under våra reklamresor fick vi tips om att det skulle behövas en enklare variant av boken för de elever som var lite omogna, ovana läsare eller de som inte kunde språket så bra. Det förverkligades så småningom med en Lightbok som var hälften så tjock, men innehöll samma faktastoff och kunde användas parallellt med originalboken i klassrummet. Den har använts mycket och uppskattats bl. a i de invandrartäta områden som jag arbetat i som naturskolelärare utanför Stockholm.
Den senaste boken som kom ut i augusti 2013 är fjärde revideringen, och har även den inneburit flera års arbete. Den är helt anpassad till den nya läroplan som kom 2011 och har bl.a exempel på hur man kan förbereda eleverna inför nationella prov. Det har inneburit mycket arbete att sätta sig in i de nationella proven, och hur de är konstruerade och bedöms, men arbetet har också givit mig mycket ny kunskap.
Det har varit ett stort äventyr att få vara med i den process som läroboksförfattande innebär, i en ständigt föränderlig värld med nya förväntningar. Det har också inneburit mycket arbete. När barnen blivit större och jag återgått till lärarjobbet fylldes helger och sena kvällar ofta av skrivande. Ibland började jag skriva efter middagen för att plötsligt upptäcka att klockan var tre på natten. Många gånger har jag varit ganska trött när jag stressat upp för att ha lektioner klockan åtta. Jag har givetvis haft stor hjälp av min långa lärarbakgrund och nära kontakt med elever mitt i verkligheten. Också mina egna barn har använt böckerna och varit kreativa bollplank vid författandet. Under åren har jag fått många bevis för att boken fungerar både språk- och innehållsmässigt och är uppskattad av både elever och lärare.
Ett exempel är när jag under en period undervisade vid lärarhögskolan där en elev tagit hem boken. Dagen därpå när hon kom hem fick hon se sin 13-åriga lillasyster som aldrig läst en bok sitta djupt försjunken i Spektrum biologi. En annan gång på tunnelbanan satt jag mittemot en hårdsminkad tonårstjej med svartfärgat hår och tatueringar på armarna. Plötsligt fick jag se att hon satt och läste min bok. Jag tog mod till mig och frågade om den var bra. Hon gav mig en hastig blick och fräste: SKITBRA! Jag kanske borde berättat att jag varit med och skrivit den men avstod, ändå nöjd med svaret. Många egna elever har också berättat att de har haft stor glädje av boken.
Det har varit en stor förmån att få vara med och skriva biologiböckerna och det är svårt att beskriva den lyckokänsla och stolthet jag känner varje gång jag första gången håller en ny bok i handen. Under åren har det hunnit bli 12 olika böcker inklusive handledningar och jag hoppas att det inte är slut än.
Jag hoppas också att jag nått mitt huvudmål att få så många elever som möjligt att känna att biologi är spännande.